Den senaste tiden har jag mått pissigt dåligt, jag har inte velat kliva upp på morgonen, utan jag har bara vänt på mig och dragit täcket över huvudet. Men nu är jag på rätt väg igen, jag kliver upp på morgonen och ser fram emot att gå till skolan för jag vet att jag har så jävla roligt där. Men sen kommer det till en sak som får mig att vilja skita i allt igen eftersom jag känner mig tvingad till saker. Jag får träffa min pojkvän två gånger i veckan nu, och det ska vara i två veckor till. Och när dom här veckorna är över är det inte ens säkert att jag får träffa han oftare eller ens får sova med honom. Det får mig att vilja göra tvärtemot, ta mitt pick och pack och bara dra. För det får mig inte att må bra. Och det här inlägget kanske förvärrar allt, men just nu känner jag att jag skriver för att jag måste få ur mig saker jag inte kan säga. För det känns som att folk lyssnar men inte förstår. Jag känner mig dum för att jag tänker på ett annat sett, jag känner mig som en idiot rent ut sagt. Men egentligen så spelar det ingen roll vad jag säger för jag har ju ändå alltid fel. Jag blir frustrerad över att inte få träffa människan jag älskar så mycket jag vill, jag menar hur skulle du känna om någon sa till dig att du inte får träffa människan du älskar utav hela ditt hjärta? I mitt huvud så går det inte ihop. Jag säger att det inte får mig att må bättre, men entligt andra så får det mig att må bättre. MEn det är väl för fan jag som vet hur jag känner och vad som får mig att må bra? Visst jag må bara 16 år men i huvudet då? Jag blir förbannad, jag kokar av ilska vissa gånger och det går nästan inte att hålla den inom mig. Jag är 110 % säker att det är det enda som får mig att må dåligt nu, att inte få träffa människan jag älskar utav hela mitt hjärta. Jag saknar han så att det gör ont, varje gång jag måste sätta mig på bussen hem får jag ont i hjärtat, för jag vill inte lämna honom eftersom jag vet att det kommer ta några dagar innan jag får träffa honom igen. Och några dagar, visst det är inte mycket men fan när man vet att man får träffa människan två gånger i veckan så blir det mycket! Helvete vad besviken jag blir, man kan inte hindra någon att träffa den man älskar. Det är fel! Speciellt när det få en att må dåligt. Eller är det jag som tänker med arslet? Detta funkar inte! Jag känner mig så liten och överkörd. Jag blir så besviken...