Hur detta inlägg kommer bli vet jag inte, men jag måste skriva. Bara behöva skriva av mig.
Det är så mycket känslor inom mig just nu, så mycket tankar. Varför vet jag inte, ibland blir jag bara så känslomässig. Det finns en sak som jag hemskt gärna vill ta upp som jag inte får, och det gör mig så förbannat för att personen jag vill ta upp det med tar inte upp det med mig. Jag vill kunna tala om hur jag känner, hur jag vill ha det. Men jag bara 15 år, vilket gör mig förbannad. Jag kan känna att jag behöver kunna få göra det jag vill göra utan att folk ska fråga. Utan att folk ska komma med åsikter, jag vill kunna ha mitt privatliv. Men jag får ju inte det. Jag får inte ha min förbaskade facebook i fred uan att någon/några ska försöka söka upp den. Vad problemet är vet jag inte. Folk är medveten om vad jag håller på med, min mamma vet, min pappa vet, min låsas pappa vet. Alla vet. Så jag förstår inte varför.
Jag känner att jag har ångest, över vadå? Jag vet inte. Det är bara så, jag kanske tänker för mycket. Det är mycket möjligt, men ibland blir det så att allt dyker upp i huvudet på en och samma gång och att det blir för mycket. Jag är bara 15 år, men jag tycker själv att jag är mogen för mig ålder. Absolut, jag har mina stunder då jag också sitter och larvar mig eller då jag också springer ut och vill leka i snön som om jag våre 4 år igen. Men så känner väl alla?
Det jag vill komma fram till är att jag vill bli behandlad annorlunda.
Men vad gör man om inte människorna förstår vad man säger? Att allt man säger till dom kommer in igenom ena örat och ut igenom det andra. Vad gör man.
Så som jag blir behandlad nu vill jag inte bli behandlad, jag vill kunna prata med min mamma om allt och tala om för henne hur jag känner. Men feg som jag är så är jag faktiskt rädd för hennes reaktion, jag vill inte att hon ska bli arg på mig. Jag älskar henne utav hela mitt hjärta och hon är den starkaste personen i min omgivning som har lärt mig massvis med saker. Det är ju hon som är min förebild, hon är så smart och så vacker. Men fortfarande, jag vill kunna tala om för dig mamma, hur jag känner, hur jag vill att det ska vara. Allt jag vill ha lite mer privat och lite mer mitt space för mig själv.

Och så är det den där jävla julen också, helst enda anledningen till att jag firar jul är för Theas skull. Min lillesyster. Annars så skulle jag suttit hemma med mamma, Jocke och hundarna. Låter så bra i mina öron. Så mysigt. Nu tänker jag sluta upp med det negativa och fokusera på det positiva. Även fast det är lättare att dra åt sig det negativa, så tänker jag göra det bästa utav den här situvationen.