En sak ska du ha klart för dig, och de är att jag aldrig kommer låta dig trycka ner mig. Du skickar dina tjejkompisar på mig och ber dom säga mokeyface till mig ? Vad har hänt med dig ? Varför skickar du dina kompisar på mig ? Kan du inte snälla komma till mig och säga de till mig själv ist för att låta dina kompisar säga allt åt dig ? Du är inte samma person som jag lärde känna. Du springer runt och säger hora till alla, säger du de till mig med då eller ? Du har blivit så patetisk, vet du de ? Så otroligt omogen.
Vet du ? Jag var lycklig med dig. Men nu, pfs. Behöver jag ens säga nåt för att få dig förstå att du är en skit ? En liten skit som tror att du kan gå och göra som du vill precis när du vill.
Jag klarar mig utmärkt utan dig. Ja, de kommer bli kämigt att komma över dig och försöka glömma våra tider tillsammans, men vet du ? Jag ska lyckas. För jag har mina vänner som bryr sig om mig. Jag behöver inte dig för att må bra, visst jag älskade dig en gång i tiden. Men när du går runt och gör så här .. Vad har hänt med dig ? Vart är den där söta underbara som jag lärde känna ?
Jag tänker aldrig sjunka så lågt som dig så jag springer runt och säger hora och fitta till alla. Kommer aldrig att hända.
Jag förstår mig inte på dig längre, jag fönstår inte hur du tänker. Ska du fortsätta att skicka dina vänner på mig och be dom säga monekyface till mig ? Varsågod, gör de. Jag bryr mig inte ett piss. Gör vad du vill, skjut mig om du nu vill de. Jag orkar inte med dig och dina patetiska vänner.
Ja, du kommer säkert skicka de här till mig på pa och säga vad du tycker. GÖR DE.
Vad ska jag göra åt saken ? Jag kan inte göra nånting, den ända som kangöra nåt är du. De är ingen som kan få dig att förstå om du inte har viljat att förstå. Bara du har viljan .. Men den verkar du inte ha för tillfället.
Nu när jag ändå sitter här och skriver kan jag ju meddela dig om att du har sårat mig enormt mycket. Jag tror att jag aldrig har blivit så här sårad. Jag trodde inte att du skulle göra så här mot mig. Men nu gör du ju de och jag kan inte göra nåt.
Nu ska jag berätta en grej som jag inte har berättat för många, inte ens min storesyster Malin vet om de, men nu kommer de; Jag ville ha barn med dig. Jag vet vad ni tänker nu, " Barn ?! Du är alldeles för ung för de!"
Jo jag vet att jag är för ung, men jag tänkte några år fram i tiden. Jag trodde verkligen att de skulle bli vi igen, att vi skulle glömma allt och fortsätta där vi slutade. Men nu, nu vet jag att de aldrig mer kommer bli vi. Och vet du varför ? För att du sitter och säger så mycket som sårar mig, i början tänkte jag " Jag kan förlåta honom." Nu tänker jag, " Jag förlåter han aldrig." Jag trodde vi kunde lösa de här, du sa alltid " Vi löser alltid allt "
Och jag trodde på dig, jag trodde verkligen att vi klarade allt tillsammans. Men de värsta är att vi inte gör de. Vi kan inte prata med varndra utan att börja bråka.
Mycket tårar & lite ork. Jag vill ha mod för att ta tillbaka dig, jag vill veta att vi inte kommer bråka som förut, jag vill veta att vi kommer få de vi önskar. Men jag vet att de aldrig kommer hända.